Snälla missförstå mig inte. Jag skulle aldrig slå mina kidz! Aldrig aldrig aldrig oavsett vad det gör! Däremot hade det stillat frustrationen och ilskan om man fick typ, smiska till dem lite lätt på ena skinkan när de var sådär obegripligt-jag-vet-inte-vad-jag-ska-ta-mig-till-snälla-hjälp-mig- jobbiga. Ikväll var en sådan kväll för middagen var en mardröm. Så illa har det nog inte varit på ett tag. Smisk smisk på lillskinkorna kunde de gott ha haft.
Men lilltjejen ska snart i säng, Matteo kort efter och sen kommer Sara hit och räddar mig. Så det blir ett lyckligt slut för mig också :) :) :) :) :) :) Och det är städat och fint här. Och nu sitter kidzen och kramas i soffan framför barnprogram och jag tycker återigen att de är världens gulligaste i hela världshistorien.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar