Gnuggeli-gnuggeli-gnugg. Såhär sitter jag just nu. Koncentrerad på att inte kötta datorn i väggen och skrika svärord åt Google som inte fattar mitt problem. Tänk att humöret kan svänga runt så snabbt. Från att vara en ängel som går på mjuka rosa moln med hår gjort av sockervadd leenden som sprutar ur öronen så har jag nu hamnat på en kolsvart plats fylld med taskiga ord skrivet på väggarna. Jag pratar om den oroliga frustration och ilska som väller över en när man har sådana här så kallade "tekniska problem."
Har vänt upp och ner på Google och ställt varje tänkbar fråga för att kunna få hjälp. Trodde jag var på rätt spår när jag hittade ett nummer man kunde ringa så smög ner till kontoret på nedanvåningen, snodde med mig telefonen och viskade försiktigt i luren "I need help downloading an application" Vågade till och med bjuda på ett leende men hann inte med många klapp på min egen axel innan roborrösten svarar att de stängt för kvällen. VA?! Vad menar du, så det sitter ingen uppe lite innan halv midnatt för att hjälpa MIG?! Vad är detta för samhälle?!?!
Till råga på allt så såg jag att Apple också släppt en nyare version av min gamla rosa iPod som jag ersatte tidigare i somras. Som jag egentligen ville ha men fick "nöja mig" med den lite mindre versionen. Man kan inte heller logga in på Hotmail- kontot eftersom det uppstår någon slags error. PLUS att jag tappade en plupp till min hörlur och kan nu bara lyssna på musik i ena örat. Oh why God, why?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar