Vi överlevde gässen. Förbaskade fåglar som började gå mot oss när de såg att vi slog oss ner på en parkbnk inte långt ifrån dem med supernannyn här ställde sig upp och gick rakt mot dem med uppspänt bröst och en röd cape som fladdrade i vinden. Kanske hade jag superkrafter också men fåglarna blev tillräckligt rädda av synen av mig att jag inte fick tillfälle att visa dem. Så jag och kidzen kunde sitta i lugn och ro och läsa böcker och ha lite picnick. Tills den här grabben då kom med sitt fiskespö och kidzen såg trollbundet på. Inte blev det lättare att få deras uppmärksamhet när den här killen faktiskt får napp!! En riktig firre på linan! Jag och min bok var så gott som screwed.
Och nu till en annan saga. När man ska flyga hem och packa ihop hela sitt liv kommer man snabbt inse att ens liv innehåller rätt mycket saker. Allt nytt man köpt och alla saker man samlat på sig som man bara inte kan slänga bort. Att man dessutom måste ha en väska som väger mindre än 23 kg gör inte saken bättre. Vart vill jag komma med detta meningslösa babbel? Jo att när ens aupair-vänner ska åka hem får man rätt mycket saker som de helt enkelt inte har råd att behålla. Jag och Sara har gått loss på kassar med Alisas gamla kläder, jag har kollat igenom Saras "slänglåda" och plockat på mig lite saker och jag är rätt säker på att hon också har lite kassar med kläder som hon inte ska behålla. Men nu till poängen. När jag för några veckor sedan fick Alisas kasse med "slängkläder" fann jag dessa Team Sportia- byxor och mitt 14-åriga lilla hjärta klappade extra hårt. Allad e gånger jag suktat efter sånna här mjukisbyxor som alla c00la tjejer och killar hade. Alla fotbollsspelande killar och tjejerna som lirade innebandy. Alla gick de runt med fräcka Team Sporta byxor och jag förbannade migsjälv att gymnastiken inte bidrog med liknande plagg.
14-åriga Johanna kan nu sova gott med byxorna i tryggt förvar i garderoben. Något för korta men inte är man den som är den. Man är the stylish one som drar upp dem litta. *fRÄcKTttTttTTtT* Åh vissa saker blir man bara aldrig för gammal för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar