Så som ni vet är jag i full gång med att leta efter en lägenhet/rum/något typ av boende inne i City till hösten. Bara något litet liksom och sen jobba också. För att hitta boende har jag letat runt bland massa hemsidor där man kan bli medlem och försöka hitta boende på det viset. Jag har väl inte varit jätteförtjust i det eftersom jag är lite rädd för att bli lurad, man vet ju aldrig vem man dealar med och dessutom finns det så otroligt många hemsidor!! Man blir helt överväldigad av alla olika hemsidor, alla kostar lite pengar, alla är "bäst i test" och allt som påstås. Men jag började (med lite hjälp av pappa) kika på några hemsidor och hittade några lägenheter som verkade intressanta med området och hyran jag ville ha. I söndags fick jag svar från en av dem och jag var helt överlycklig!! Började genast dagdrömma om hur jag hade mitt egna lilla rum och äntligen uppfyllt min dröm att bo inne i City!!!
Så jag snackade med den här tjejen, "Sophia" och fick veta lite vem hon var. Plötsligt ville hon att jag skulle skicka över pengar till hennes mammas konto, 1500 dollar skulle vara inne på kontot innan dagen var slut. Eftersom jag sa till henne, och har som egen regel, att inte ge pengar till en främling bara sådär sa jag nej. Och när hon inte kunde träffas förrän i slutet av veckan, men ville ha pengarna den dagen, bestämde jag mig för att åka in själv och åtminstone kolla på utsidan av lägenheten, kolla runt i området och se mig omkring och så.
Hoppade på tåget in till City och var väl beredd på det värsta och tur är väl det. För dröm om min besvikelse när jag hoppar av tunnelbanan, går längs Varick Street och inte ens hittar nr 45. Jag gick upp och ner och runt, runt men hittade inget. Frågade personer om vägen men de pekade åt samma gata jag gått upp och ner i cirka en timme. Tillslut gick jag in på en polisstation som fanns precis där och frågade om det ens fanns en nr 45 på gatan alls. "Jag ska kolla på en lägenhet som jag blivit erbjuden men börjar tro att jag blivit lurad" sa jag till polisen. "Ja det har du nog, nr 45 är en hyreslokal som dessutom är under renovering."
Se där ja. Första gången i hela mitt liv jag blivit lurad an någon på det viset. Som tur var skickade jag inte in några pengar SÅKLART (!!!) och jag antog nästan att det hela faktiskt var lite för bra för att vara sant. Men lite hopp hade jag ju och jag blev rätt besviken när jag insåg att jag faktiskt inte alls skulle flytta till 45 Varick Street inom en snar framtid.
Tillbaka på ruta 1 alltså. Personen jag har pratat med har inte hört av sig och innan jag raderade alla våra mejl kopierade jag dem in till ett Word- dokument, ifall jag skulle behöva dem. Och nu är jag lite rädd igen för att sätta igång jakten igen. Vad kommer hindra nästa person från att göra samma sak? Men jag har lärt mig av detta iallafall och vet nu vilka frågor jag ska ställa, vad jag ska skriva och vad jag ska berätta. Vissa läxor får man bara lära sig den hårda vägen men trots detta var ingen större skada skedd- jag gav dem inga bankuppgifter eller pengar eller något sånt dumt.
Här skulle jag alltså "bo" då då. Nej så kan vi inte ha det. Nope vi söker vidare och hittar andra bra, RIKTIGA, lägenheter istället. Läxa lärd och nu vet ni det- man tror aldrig det ska hända en själv men det är så vansinnigt lätt att hamna i skiten och så står man där, halva sparkontot tömt på renoverade hyreslokaler.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar