Påverkas av peppen!!!!

Äntligen har jag lyckats formulera en mening som bäst förklarar hur mina lyckorus känns. Den där känslan när allt bara är så bra, leendet går från öra till öra och man vill skriva till alla i sin kontaktlista och alla Facebook-vänner hur mycket man gillar dem. Även om man bara är främlingar så vill man ändå skriva tack för att jag känner dig. Krama om alla jag känner. Ge en gemensam puss till alla! Käääärleeeeeek!

Det känns helt enkelt som att hjärtat är för stort för kroppen. Jag spelar musik som man blir så pepp av, minns bara bra saker, tänker bara på bra saker. Allt som kan få mig på dåligt humär bara blockar jag. Bara sådär. Läser inte den där träningsbloggen som jag får ångest av och struntar i att jag inte klär mig som en superstar.

Just när jag känner såhär vill jag inte vara NÅGON ANNAN än MIG. Jag. Vilket är sjukt eftersom jag har dagar när jag inte vill annat än att vara någon annan. Men inte nu. Inte nu när hjärtat är för stort för kroppen!!!! Då är det bara pepp och allt är bra och jag är bra och all musik är bra!! Dansar och hoppar omkring, headbangar som en tok och kollar på grymma dansklipp.

Massa utropstecken och nu ska jag minsann se om man fortfarande kan skicka de där anonyma kärlekshälsningarna. Minns ni dem, från i vintras? Håll i hatten, nu ska alla få en!!

(Mest för att det röda håret såg fRäÄÄääÄÄäCkT ut i det här ljuset.)