swoosh swoosh like the days always say

Hjälp, jag blir nästan lite rädd för hur snabbt dagarna går. Även om det alltid är lite "trist" att jobba (hade ju hellre varit ute och rest en massa liksom) så fortsätter jag tänka att jag måste först jobba för att sedan kunna resa! Det roliga kommer! Och dessutom så trivs jag faktiskt på "jobbet". Sen klart, vissa dagar är bättre än andra men så är det överallt! Så nu i himmelen ska jag spara en massa så att jag kan leva the sweet life på en strand i Karibien eller Asien om några år ;)

Vädergudarna spelade oss ett spratt här borta i USA inatt. När jag och Sara satt och planerade allt vi ville göra tex gå på basketmatch, åka till Washington D.C. och lite sånt, så börjar det snöa. Sådär fint och stilla, ni vet som det blir när det snöar. Så jag tänkte att "jahapp, nu drar det igång alltså. Jag kommer inte få se grönt gräs förrän i april". Så här såg det ut när jag vaknade imorse:

Okej så det snöade inte riktigt så mycket som jag tänkt under natten. Men men, det är alltid något och det kanske fortsätter senare idag?

Boy was I wrong. Inte började det snöa under dagen heller. Nejnej det bjöds på blött och härligt regn. Så all snö-- BORTA. Jag börjar tvivla på om vintern någonsin kommer men jag får väl vara försiktig för snart lär jag väl äta upp mina ord.

Och så måste jag nämna en grej till. Det är inte alls samma Matteo jag fått hem efter Nya Zealand- resan. Innan klagade jag rätt friskt på hur han inte klarar av saker själv och hur han ibland betedde sig på ett sätt likt sin lillasyster! Men ni förstår inte vilken skillnad det blivit. Han tar på sina egna skor (!!), han gör som jag säger direkt (!!!) och han piper och gnäller inte om han inte klarar av något (!!!!) Och ikväll vad första kvällen vi käkade vid matbordet istället framför teven. Behöver jag ens skriva att det inte tog 30 minuter att äta upp? Tallriken helt rensad på 10 minuter. ÅÅÅHH, så stolt jag är!