NU ÄNTLIGEN har jag lite tid att skriva till er alla. Tro inte att jag är i trubbel eller att någon är i fara för så är det verkligen inte. Det började såhär:
Dagen hade varit en bra dag, trots att onsdagar inte är min favoritdag. Jag satt med lillan hemma och värdmami åkte till Matteos skola för att vara gästbesökare och läsa böcker och fika. När de kommer hem så har värdmami hämtat posten och vad kom då?????? MITT PAKEET!!
"JAAAAAAAAA!!! Äntligen! Mitt paket!!!!! YEEEEAAAHHHHH"- var min ungefära reaktion
Så jag tänkte att det här ändå var en rätt bra dag.... Tills Matteo kommenterade hur kallt det var inne. Och det var kallt, temperaturen hade sjunkit av någon oförklarlig anlending. Inget mer med det, tänkte jag, och skruvade upp värmen till rätt temp. Men ingenting hände. Istället började tempen sjunka mer och mer för varje timme och tillslut var det 60 Fahrenheit. DET. ÄR. KALLT. 15 grader Celsius, inomhus!! Vi fattar inte varför värmen inte funkar och snart är hela huset en igloo. Vi ringer runt till the landlord som vi hyr huset av, oljeföretaget, värdpapi men ingen vet vad som hänt och varför värmen inte funkar! Tillslut blir vi lovade kundhjälp från oljeföretaget- de skulle komma om 4 timmar. Alltså 22.00
När vi ska ta upp kidzen för att bada inser vi också att det inte finns mycket varmvatten! Så det blir inget skönt bad, kidzen skriker för att det är kallt, Matteo halkar i badkaret och slår i huvudet och Sophia sitter dyngsur och genomfrusen på golvet. Jag och värdmami försöker ta hand om allt samtidigt och oljeföretaget och värdpapi ringer varannan minut för att försöka hjälpa. Som pricken över i:et så pajar strömmen däruppe så ni ser vi ingenting. Och det är fortfarande kallt. Och jag som skulle iväg till Sara för en trevlig middag känner mig jättedum som lämnar värdmami med kalla barn i ett kallt och mörkt hus.
Men slutet gott allting gott!!!!! Oljegubbarna kom och fixade värmen men strömmen är fortfarande gone i vissa lampor uppe. Men det gör mig ingenting så länge jag är varm! Tänk vad man underskattar ett varmt hus. Middagen hos Sara var jättegod iallafall och vi satt vid bordet i flera timmar och njöt av god mat och mina tryfflar som jag tog med mig ;) På tal om mat är det dags för mig att ge lite mat till den lilla tjejen som står och skriker efter uppmärksamhet (och lunch) Dags att ge henne lite av bådeoch.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar