Jag vill bara ha närhet

Jag har precis pratat med min mamma i telefon. Det var väldigt härligt och vi hade en skön catch up och uppdaterade varandra lite om veckan som gått. Har inte pratat med mamma på länge så det var ett himla mysigt samtal. Vi började iallafall prata lite om hur jag ska göra i sommar, planer för hösten, lite beslut jag står inför osv osv.

Sen sa mamma något som fastnat mitt huvud och som ekat de senaste 10 minuterna sedan vi la på. Mamma sa att jag behövde närhet. Okej nu inser jag att det låter som en oschysst sak att säga och ser mamma mig som ensam? Men mamma har faktiskt rätt. Jag ska ju hem i sommar och flyttar nog hem för att plugga i Lund i höst. Om jag kommer in då, såklart. Detta ser jag ju givetvis fram emot! Jag trodde aldrig jag skulle komma till en punkt i livet där jag inte skulle vilja hoppa från en bro när jag tänkte tanken "hm, kanske ska börja plugga?" Men det jag ser mest fram emot är att komma hem. Ha en sommar som den där gamla, goda sommaren jag brukade ha. Göra allt jag gjorde när jag var yngre som ett slags försök att återuppleva historien.

Med farmor har jag redan bestämt att hon ska komma till oss och baka allt hon brukade och göra all mat vi älskar och nu är jag ju tillräckligt gammal för att hjälpa till. Mini och jag har snackat om hur vi ska cykla (vi hade ju inte körkort förr...) till pizzerian och sen köpa massa godis, kanske hoppar vi studsematta och gör volter i gräset, sen äter vi lite godis till middag innan vi ligger i soffan och vrider oss i magont.  Gamla gymnastiklaget ska ha reunion och umgås. Vici ska jag givetvis spendera varenda sekund med för gissa så mycket vi har att ta igen efter USA och hon i Australien!

Så jo mamma jag behöver nog närhet. Visst hade det kanske varit trevligt med pojkvän och så men kärlek har jag redan! Familj och gamla vänner! Jag har nya vänner och älskar mitt nya liv här! Men det ska bli så härligt att komma hem till något där allt är familjärt och umgås med kompisar jag redan känner och spendera tid med dem. Kunna ringa till mamma och gömma mig där en helg och skämmas bort med god mat (förutsatt att jag pluggar och bor i Lund).

Kanske ångrar jag allt detta efter bara någon vecka och får den där känslan av att "jag vill bara här ifrån, Sverige är för litet, allt är tråkigt här!!" Men då ska jag nog läsa denna text och påminna mig själv om varför jag valde att flytta hem igen och inte stanna kvar längre i London.