Nu vågar jag äntligen säga det: JAG HAR HITTAT BOENDE! Efter många om och men, och misstankar om lurendrejeri, så har jag alltså nu boende och slipper bli hemlös! JAAAAAA

Ni anar inte vilken tyngd som lyfts från axlarna. Den här ständiga (men ändå lite nyttiga) pressen att jag måste hitta något annat då jag inte kan bo kvar här i den fina bortskämda lägenheten jag är i nu. Och den konstanta magknipen som inte velat försvinna, en olustig känsla som sitter kvar. Borta nu! Detta får man kanske inte säga (speciellt inte eftersom mamma och pappa läser....) men kanske har jag inte riktigt råd med just detta rum. Men jag har TYP råd. Och så ville jag inte leta mer, jag hade fått nog liksom. Sen att jag typ kräks på tanken att någon betalar mindre månadshyra pratar vi om en annan kväll när jag inte somnar vid Macen zzZZzzZZZZzZzZZzZzzzzzz