Så, som jag nämnde nu, så ÄR FAMILJEN HÄR. Tjohooo så härligt tycker ni. Jag veeeet säger ju jag då. Mötte upp dem vid tunnelbanestationen för deras hotell är precis vid min lägis! Gick med dem till hotellet, lämnade sakerna och gav dem sedan en guidad tur över mitt bo. Rum, badrum, kök och vardagsrum. Hela köret hanns med. Sen gick vi lite, käkade lunch på restaurang, fikade på god tårta, mötte upp halvsyster och....... Vart fan är min plånbok? Åh jo. "Eeh sorry, my brother will pay" fick jag försiktigt säga i kassan när jag skulle betala för min nötmix. Helvetes jävla skitfanskap, var är plånboksröven?! Vi fick alla skynda oss hem, jag tänkte ihjäl mig på när jag sist hade den? Hade jag den imorse? Och var? La jag inte i mynt i den imorse eller är det bara som hjärnan spelar med mig? Kollade hemma, ej där. Helvete. "Vi kollar på hotellrummet!" Powerwalkade dit och lättnaden som föll av axlarna. När det första man ser är den där orange smått trasiga läderplånboken från San Diego ligga på skrivbordet i hotellrummet. HALLELUJAH MOMENT.
Efter det gick jag och Celia och handlade mat till min kyl, åkte hem och sov lite och mötte upp familjen igen för middag på libanesisk restaurang. Det var gott. Och nu ska jag kolla lite mer på nya rum jag kan hyra sen går jag och lägger mig.
Varsågoda. Jag ger er- desperationens ansikte
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar