Poeten får ett inlägg

Här sitter jag. I ett mörkt rum. Orkar ej tända lampan och lyssnar på lugn musik i mörkret. Som en poet stirrar jag ut genom fönstret. Ser solnedgången och tänker på allt som bekymrar mig. Kanske leder detta problem till en fantastisk låttext? Om hur jag inte vet om jag ska tvätta idag eller imorgon. Leker med rim i huvudet. Vad rimmar med tvättmedel? Nej kanske blir inte just detta problemet en sång. Fortsätter tänka dystra tankar. Jisses, måste vi poeter alltid ha så invecklade känslor? Och problem som tynger våra axlar. Problem som hur man bäst håller blomman vid fönstret vid liv eller vilket tv-program man ska se ikväll. Tillbaka till musiken. Njuter istället av tonerna av de betydligt mer musikalt begåvade, som Backstreet Boys och Britney Spears innan år 2000. Fortfarande, emd blicken utöver solnedgången, tänker jag hjälplöst hur jag kan bidra med sån kreativ talang? Hur ska jag göra ett avtryck i vår kulturella värld? Jag beslutar mig för att ta en bild, dricka min varma choklad och sedan fortsätta göra sådant komplicerade poeter gör. Er alltid, Da Poet.