Åååååhh du kära Gud. Där var den semestern slut! Ser ni hur jag fjällar vid brösten förresten? Tyckte först att det såg lite fräckt ut och fascinerades av hur huden går att pilla av (och nu kan jag inte sluta pilla på det fast än man inte får, jag vet jag vet!) men när jag ser det i spegeln så inser jag att det för andra åskådare bara ser...... rätt äckligt ut.
:(
Men men. Åter igen hemma, tillbaka på vår gata, i vårt hus, i min säng, med vårt zzznabba Internet, med allt som är vårt. Stirrar på de två resväskorna i mitt rum, båda ser ut att ha spottat ur sig kläder som om de vore magsjuka. Ser inte riktigt någon lucka i min kommande vecka för när jag ska hinna ta hand om det med tanke på att jag hela tisdag, onsdag och torsdag ska ha båda kidzen. Hela dagen. That's right, Matteo har nu sommarlov vilket betyder att min nya vardag kommer vara ta-hand-om-två-kidz-dagar.
Men det ska nog gå an. Oftast brukar jag stirra upp mig och oroa mig när det kommer något "jobbigt" men så när man väl är där så inser jag att, nej det var ju inte så farligt trots allt. Vår flygresa hem gick bra och vi kom alla hem hela och rena. Bilresan hem från flygplatsen höll på att förvandlas till värsta kräkfesten med en näst intill kräkfärdig Matteo, åksjuka värdmami och åksjuka jag som tog hand om åksjuka Matteo. Vi klarade oss utan något äckligt men det var knappt!
Fattar inte varför jag är vaken och sitter här och ugglar. Jag ska börja helt obegripligt tidigt för att vara ens första dag tillbaka på jobbet, och speciellt med tanke på att min body clock är på mexikansk tid= en timme bakom. Alarmet plingar till lite efter sex imorgon bitti, VILKET ÄR LITE EFTER FEM MEXIKANSK TID!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar