det blir inte mycket bloggande när man är hemma

Alla bara drar och sliter- "ska vi fika?" "hinner du ses?" "hänger du med lill lilla Veras skolavslutning?" AAAAAAHHH. Men jag njuter lite i smyg av att alla (många iallafall) vill träffas innan jag flygert tillbaka till det okända landet långt därborta. Det känns så himla bra att vara hemma hos gamla kompisar, festa med alla, fira 18- årsparty och allt sånt därnt. MMMMmmmmMMM home

Som sagt, 18- årsfest. Mini har nu äntligen tagit sig över mållinjen och kan nu följa med oss andra dödliga ut på party. så det får ju firas!! Först bjöds det på kalasgod middag, vi hängde och lekte lekar där tills vi tog bussen in till stan (ja, stan som i Malmö. MAAAAAAAALMÖÖÖÖÖÖÖÖÖHH!) och festade loss. Åh så fint det var och till och med där fanns det nårra strangers som kom fram och hälsade mig välkommen hem. *Oh hOW pOPuLaR*

Och imorse slog verkligheten till. Jag skulle ju sova över hos lilla Mini men ska man ta blodprov halv åtta morgonen efter så skiter man i översovning. Upp och hoppa på tok för tidigt, mörk och kallt som fasen, och iväg åkte jag för att fylla 4 tuber med rött blod. Kändes lite som att de tog extra för att mata vampyrerna. Inte för mycket dagdrömmande nu men... Fan vad coolt det hade varit.

Back to reality. Jag har ont i min hals, låter som en jag-vet-inte-vad och snorar ner min dator. Kanske mår jag bättre av en fika eller kanske mår jag bättre av att äta  lite pepparkakor och lussebullar till frulle. Den som lever får se

Typ såhär känns det i halsen...

... men vi är ändå såhär glada.

Jag önskar att jag kunde säga att jag knäppt massa bilder som jag kan visa men.... Det har jag inte gjort. jag vet jag vet, så jäkla kasst. Börjar fundera varför jag ens äger en kamera om jag så fan aldrig använder den!!!!!!!1!1!!! skärpning, nu ska jag ta bilder på jeteintressanta grejjer hela tiden så ska ni se hur fint jag har det här! Frukost time nu, jag döööör