Inte kan väl jag vara den enda som är rädd att glömmas bort? Livrädd kanske man kan kalla det. Det är bara något i mig som får spel när jag tänker på att någon som jag en gång varit nära eller någon som jag en gång brytt mig om inte skulle komma ihåg mig. Av någon anledning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar