there will come time you'll see with no more tears and love will not break your heart

Så hur är det egentligen att bo här borta? Jag var ju som sagt skitskrajj och tänkte att allt skulle gå åt helvete... Men som vanligt oroade jag mig massvis i onödan. Klart, jag är ju fortfarande lite orolig att allting ska gå fel (för just såhär bra är det väl inte meningen att jag ska må!?) men just nu känns det mesta bra. lite tjurig för transportbesväret men det är bara att sluta klaga och vänja sig.
En annan sak som jag varit lite nere för är kompisar...... Jag vet att det bara har gått 3 dagar men jag har som sagt inget tålamod att sitta omkring och bara vänta på att saker ska ske. Så ibland blir jag lite deppig för att jag inte har några kompisar. Då får jag faktiskt för ovanlighetens skulle stoppa mig själv och vara lite snäll och säga "det har faktiskt bara gått 3 dagar!!" Och ja, man får ju inte kompisar på tre dagar och extra svårt är det när man åker själv utan en organisation eller förening. Men jag har gett mig fan på att hitta en massa nya vänner!
Vi var ute och åt på restaurang igår (fredag)kväll och såg en massa ungdomar överallt. Ungdomar som såg ut att gå på college så förmodligen går de på college här i staden vilket ju är skitkul! Mina värdföräldrar och mina riktiga föräldrar vill gärna att jag tar någon kurs för att träffa lite nytt folk. Låter inte helt fel men jag pallar inte plugga nu! Och speciellt inte på engelska på den akademiska nivån! Då kom min underbara kompis på den underbara idéen att läsa en lite kreativare kurs tex fotografering eller musik. VARFÖR TÄNKTE INTE JAG PÅ DET?! Sån jäkla bright idé så ska kolla upp det :D

lätta upp stämningen lite. Åh Stina&Olivia, hur har ni det i Norge????