Jag kan aldrig hålla tårarna borta under slutscenen av Love Actually. Ni vet när de filmar alla vid the arrival gates, där alla springer fram till varandra, glada av att se varandra igen? Jag gråter varje gång för att det är så vackert. och så hör man i bakgrunden "God only knows what I'd be without you" Kärlek är fan inget att leka med, det är det starkaste som finns. Det bästa&värsta, det sötaste& det saltaste, det ljuvligaste och det mest bittra... Oj, så poetiskt det blev. Men ni vet.
Det är nog budskapet med den filmen som jag gillar så mycket. Glädjen av att se de man älskar igen. Det kommer bli ett mycket kärt återseende med familjen till jul. Herregud, jag kommer gå i tusen bitar!
Bonne nuit nu, midnatt här och Sophia vaknade nyss? Hrm, tur att jag inte jobbar vid denna timmen. Hihihihihihih
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar