Vilken utdragen process detta blev? Och nu har jag nästan glömt vad jag gjorde i Sverige? Fast det var ju inte så längesedan och nu är det snart dags att flytta hem igen men jag vill bara känna att jag avslutade något. Att jag faktiskt blev klar och fullföljde detta, även om det inte är så viktigt. Så vi kör.
Måndag.
Fullspäckad sista dag som var planerad i princip från första sekunden vaken. Skulle packa om min väska och typ ta ut ALLA kläder och flyga till London med den näst intill tom. Så att jag får plats med fler saker när jag ska försöka få med mig allt hem...... Shit. Jaja. Tog bussen in till stan och blev, som vanligt, nostalgisk på bussresan. Hur många gånger har man liksom inte suttit här? Kan bussrundan utan och innan, varenda sväng och sträcka sitter kvar i märgen. Hur liten man en gång varit, hur man växt upp och hur man ändå alltid varit på samma lilla buss..... För djupa tankar att ha på en buss.
Klev av och lämnade mitt filosofimode på bussen och träffade Mini!!!! Min älskade Mini som jag känt så länge. Min gamla gympavän som är så speciell och så fin och så grann. Kära Mini. Vi käkade lunch och snackade ikapp för allt vi missat. Stötte på andra kompisar som gick förbi på gågatan där vi satt och hann krama om dem också. Hehe två flugor i en smäll. Åkte sedan och köpte present med Mini och en snabb sväng inom Hemmakväll för lösgodis. Givetvis.
Tog bussen hem och klev av några hållplatser tidigare så att jag kunde promenera genom ett soligt och vårfint Skanör- Falsterbo, mest bara för att jag hade massa tid innan det var dags att åka till flygplatsen. Hann krama om familjen en sista gång innan pappa körde mig till tåget som tog mig till Kastrup. Sen satt jag, lite tårögd och förvirrad på flyget till London, ledsen för att lämna familjen men glad att jag har en så fin familj och glad för att komma tillbaka till London som jag ju blivit så kär i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar